Once upon a time there was a Maria som skenade runt på gräsgröna betesmarker
& sparkade boll. Närhelst någon nämnde ordet innebandy för henne hystes en stark
motvilja inom henne & hon beklagade sig evinnerligen när det vankades
innebandy under skolidrotten. Åren gick & efter tre års ältande av vänner
& tränare tog hon sig långt om länge ner till Borgholms sporthall & satte
den nobla sporten under fullständigt pinande tester. Det ansenliga resultatet var
dock att hon förälskade sig direkt. Maria var då närmare 14 år & hade
hittat sin moderklubb – Borgholms IBK.
Maria skuttade glatt runt, likt Bambi i Nalle Puhs Sjumilaskog, samt njöt
av allt vad livet hade ett erbjuda i närmare fyra år. Men så hände det som inte
fick hända. Vid körkortsålder sa hennes korsband tack & adjö. Med mödosamt
slit under ett års tid gjorde Maria succé att få till en återträff med sitt
korsband, rekonstruerade det & tog sig tillbaka till innebandyns glamorösa estrad.
Efter studenten transporterade hon om sig till Oslo & började lira med Sagene
IF – ett lag i norska elitserien. Ett brådmoget hat som omvandlats till en absurd
kärlek till sporten, men där sporten är en långsint knöl, hemsökte återigen Maria i
Sagene där hon hade framgång att bryta näsan under en match.
Efter en säsong i Norge började hon studera i Göteborg, men hittade inget
lag förrän en lapp uppenbarade sig vid skolan & sken upp likt Betlehems
stjärna, där goa innebandyvirtuoser söktes till lejonen & snipp, snapp, snut hamnade
hon i Backadalen, höll ut i hela nio matcher tills andra knät kollapsade &
så var sagan (hur ska denna hatkärlek) slut(a).(?)
Hej Maria! Hur gött är livet just
nu?
Tjena! Det är faktiskt okej, jag är ju otroligt trött på mitt knä för
tillfället men det går åt rätt håll! Lite mer muskler och jag är tillbaka på
banan.
Vad tror du ur en filosofisk
ståndpunkt kommer vara den största skillnaden mellan damer division 2 &
division 3?
Tempot absolut, spelet - allt. Det kommer bli mycket tuffare än div 3 där
vi briljerade ganska överlägset ;)
Hur skulle du beskriva dig som
spelare & vad tror du laget kommer berikas av med dig på och utanför banan?
Hmm.. jag skulle beskriva mig som en envis jävel, men även otroligt lat
haha. Jag tror jag är näst äldst i laget och kan ju säga att åldern har kommit
ikapp lite. Men annars brukar jag kunna stå upp ganska bra där nere på backen,
men vi får se hur det blir när jag kommer tillbaka från min skada.
Eftersom jag tyvärr inte kan delta i början så får jag heja på så gott jag
kan från sidan.
Gällande mål - vilket mål tror du
är rimligt för laget i tvåan, vad har du själv för mål denna säsong och har du
någon favoritmåltid?
Att försöka hålla oss kvar i tvåan är väl ganska rimligt. Mitt mål är att
få komma tillbaka till planen och spela matcher efter nyår. Rehab, rehab, rehab.
Ölänningen i mig säger såklart kroppkakor (obs öländska är det enda rätta).
Med ett gränslöst lyckorus skakar
Backadalen din lejontass, önskar dig superstort lycka till & ber dig köra
så det ryter (*raaooorw*)!
Tackar och bockar!
Damansvarige: Kör hårt Maria! Ser fram emot att se dig ute på planen snart igen :)