Förutsättningarna var klara. Vann Zenith så vinner de serien och vii måste vinna för att ha chans att vinna serien.

Härlig avslappnad men fokuserad inställning innan match.

En spelmässigt jämn första period där vi tar ledningen redan efter 4 min.

Dock blir de sista 5 minuterna inte så bra där vi släpper in 3 mål och går till paus med 1-3 underläge.

Prata mycket om tålamod, att det är lång tid krav på matchen under vilan. bara fortsätta göra så många bra saker så ofta som möjligt och inte fokusera på misstag.

Får in 2-3 målet lite turligt och får ny energi. Börjar ta över spelet mer och mer. Då kommer 2-4 som en kalldusch. Ett frislag där vi inte hinner organisera oss. Trodde detta skulle gynna Zenith. Men de drar på sig en onödig utvisning nästan direkt efter. Då får vi lite lugn och ro med bollen och med detta skaps ett enormt tryck mot Zeniths mål resten av perioden.

Hela tredje var en enda stort anfall mot Zeniths mål. De kom upp i några enstaka halvchanser men det var vi som skapa mest.

Fick in viktiga 3-4 efter 6-7 min som gav ännu större tryck. 4-4 kom med 5 min kvar. Då tog Zenith timeout. Vi prata om att bara fortsätta och om det fortfarande var oavgjort med mindre än 1½ min kvar så skulle vi ta målvakten för att vinna matchen.

Några spelare sa vi gör mål innan dess så slipper vi det.

De hade rätt. Med 2 min kvar gör vi 5-4. Tar en timeout och ger instruktioner att bara hålla i bollen helst bakom deras mål så länge som möjligt.

Detta fixar vi galant och Zenith får aldrig chansen att anfalla.

Vi vinner derbyt och vild glädje bland spelare, ledare och publik utbryter.

Så härligt att se detta gäng växa för varje månad, både som spelare men även som lagkamrater.